Rickybloggen

Tändläkaren envisas med tre minuters tandborstning morgon och kväll. Det känns som en rimlig eftergift med tanke  på att dygnet faktiskt har 1440 minuter.

Tandläkarn (jag behöver inte måla en tydligare bild än så, vi har alla vår egen bild) menar att vi ska spendera dryga 4 promille av vår vardag med att borsta tänderna.

Det känns inte som ett orimlig krav, men hur mycket vill egentligen tandläkaren ha av oss.

’What the man’ snackar om är som vanligt inte alls vad som egentligen sker.

• Under de tre minuter tandläkaren vill att du borstar tänderna kommer du göra ungefär 6.300 anspänningar (anspänningar blev rödmarkerat (rödmarketat också, men jag orkar faktiskt inte) här, och jag glider osökt ut efter anledningen till att ordet anspänningar inte finns med i Chromes rättstavningslista (behöver jag kommerntera ordet rättstavningslista?)) med högerhanden (vänsterhanden om du är vänsterhänt).
• Du förbrukar som sagt 4 %% av ditt liv.
• Du förbrukar en mängd tandkräm som jag inte ens orkar beräkna just nu (men jag lovar att göra det under min livstid).
• Du kämpar en livslång kamp med endera tandläkare eller tandläkarräkningar.
• Du tvingas av ditt egna sjuka medvetande att skriva ett blogg om just tandborstning.
• Och du skriver blogget kl 02:18 en torsdag!

Statistiken visar att tandläkaren ingalunda är ute efter sex minuter av ditt liv om dagen, utan om du lever ett normalt liv vill han ha dryga 112 dagar (115 om du är kvinna) i evigt tandborstande.

Så om du börjar borsta tänderna den 1 januari 2016 är du väl inne i april 2016 innan du borstat klart.

Har du inte bättre saker för dig?

Jag är fan sämst i hela världen på att elda i kaminen. I tunnan ute på tomten går bra, en liter bensin, en tändsticka och woffff! Eld. Men i kaminen, jag blir helt galen.

Jag gör som alla säger, papper, skapa drag, börja med någras småpinnar eller tändved, tänd på och så brinner det… Not! Fan, jag får ju knappt fyr på torrt tidningspapper!

Nej, det är inte ett coolt ställe på stan jag snackar om nu, det är den där raden favoriter i din favoritbrowser. Den senaste tiden (fram till Windows 10) har jag använt den hur mycket som helst, men efter jag uppgraderade till Windows 10 bytte jag till Microsoft Edge för mina surfbehov (ja, ja, fantisera bäst du vill).

Men under den månad eller två som jag kört Edge, har jag inte hittat den där förbannade favoritraden. Och jag har inte hittat var man visar den trots att jag letat som en galning.

30 sekunders googlande (eller bingande som det är nu när jag är all microsoft igen) visar att inställningen för att visa favoritranden är helt enkelt att..

Tada!

Klicka Meny (…), settings och sen ungefär en cm ner på menyn som visar sig klicka på Show the Favorites bar…

Vilket djävla blindskaft man är ibland.

Åkersberga aktuellt utan regler är en Facebookgrupp i Åkersberga som bildades eftersom gruppen Åkersberga aktuellt hade för många regler enligt grundarnas ödmjuka uppfattning.

Under tid har antalet regler i Åkersberga aktuellt utan regler stigit, vilket förvånar mig lite. Det ska ju inte vara några regler där. För någon vecka sedan kom en regel om (eller emot) företagsreklam.

Idag såg jag en regel om inskränkning i möjligheten att varna för hastighetskontroller på 30-sträckor.

Emedan jag tycker att man inte skall varna för poliskontroller alls i något medium och alltså tycker denna nya regel är bra, undrar jag lite över gruppen Åkersberga aktuellt utan reglers själva ambition.

Om man nu har en Facebookgrupp som uttryckligen inte har några regler (som man ju kan utläsa ur namnet), skall man då ha regler ibland? Borde gruppen då inte byta namn till Åkersberga aktuellt nästan utan regler? Eller Åkersberga aktuellt oftast utan regler?

Jag summerar den här dagen på min iPad. Hittade just en app som jag kan använda för att redigera bloggen utan att behöva logga in via webben vilket underlättar en del. Så nu tummar jag mig igenom blogginläggen.

Så, en lång dag. Allting verkar ha kört ihop sig, jag har hur mycket som helst att göra. Fyra, fem projekt behöver vara klara och det är ju iofs roligt med så mycket jobb men man ska ju hinna med det också.

Linda är i Motala hos sin syster, så för mig består dagarna just nu av kod och hundpromenader. Idag har det handlat om att komma framåt på NattPassets nya version eftersom den gamla inte funkar för iOS 9 och att sätta ihop appen vi sålt till Ica kvantum i Åkersberga för leverans på måndag.

Ingen ro och ingen vila, bara gno och bara ila.

Igår hände något. Eller snarare allt hände. Alla projekt skulle plötsligt vara klara exakt samtidigt. Typ nu… Jag hade tänkt snickra lite, dutta lite med NattPasset men allt det sprack.

Efter en lugn och fin sommar har jag nu plötsligt ett halvdussin projekt på gång; Smedjan, NattPasset version 4, Fair Treats hemsida, J-MAPS (kartprojekt för Jourmontör), Absurd Labels (tre separata projekt) och två, tre supportcase för Autobok…

Nånting måste prioriteras om här tror jag. Jag får börja med att strunta i de två timmarna per dag jag tänkt lägga på Smedjan. Det får bli i helgen istället.

Sen försöka få klar NattPassetversionen idag så jag blir av med den.

Sen Composer i Absurd Labels imorgon och i helgen (leverans måndag). Hmm, vart tog Smedjan vägen som jag just sköt upp till helgen?

Funderingen gick ungefär såhär: Jag har inga åsikter just nu, och inga förnuftiga saker att skriva som folk kan vilja läsa. Det är därför jag inte skrivit på ett tag. Men så slog mig en annan tanke.

För vem skriver jag den här bloggen?

Om man ska vara ärlig så är det ju knappast förstasidestoft som hamnar bland dessa rader och inlägg, och knappast några banbrytande och revolutionerande idéer. Så smart är jag helt enkelt inte.

Och så många följare är det ju inte heller. Jag delar själv ett och annat inlägg på Facebook bara för att synas lite och det brukar resultera i en och annan kommentar från vänner, bekanta och familj.

Så jag funderade på om det var värt det. Att skriva bloggen alltså. Vilken intresseklubb antecknar, liksom.

Men så tänkte jag vidare. Dels har jag alltid velat skriva dagbok, men aldrig gjort. Dels vill jag få ner lite om mig, mitt och mina i någon sorts minnesanteckningar. Jag hade önskat att mamma och pappa gjort det. Nu när jag är i deras ålder inser jag att det hade varit roligt.

Så då slog det mig. Jag skriver inte i denna blogg för eventuella följare eller folk som är intresserade av mina raljeringar. Jag skriver den för mig själv. Och även om inte allt det innersta kommer komma med på de här sidorna, så kanske bloggen kan bli någon sorts sammanfattning av vem man är, vad man gjort och sånt. Till slut. Ur mitt alldeles egna perspektiv naturligtvis.