Näst sista semesterdagen, och ska jag vara riktigt, riktigt ärlig känns det rätt bra att gå till jobbet på måndag igen. Hela sommaren har ju varit rätt fantastisk. Sol har man ju definitivt inte saknat.

Nästan varje morgon den här sommaren har börjat med en kopp kaffe i solen på altanen. Hade jag skrivit dagbok hade morgnarna blivit en tjatig historia.
En del böcker har det blivit under sommaren. Jag rabblar inte upp de om programmering. Factfullness av Rosling, Det spelar ingen roll att det är fejk, det är för jävligt ändå av Jack Werner, Allsvenskan enligt Lundh är några exempel som jag kan rekommendera.

Många vänner och alla barnen har varit här, till och med Tim reste hem en sväng från Australien.

Men inte ett enda av alla sommarprojekt jag tänkt mig har blivit klara. Knappt ens påbörjade. Trapp på Dansbanan, lilla toaletten, röja och ordna upp redskapsbodar och förråd… Men det får helt enkelt vara så. Semestern är till för latmasken, och latmasken har blivit fet i sommar. Och så ska det kunna vara, tycker jag.

Men även om semestern är slut snart, så är ju inte sommaren det. Vi har massor av bubbel kvar och hur mycket hamburgare som helst som en följd av ett mindre misstag i senaste ICA beställningen. Så den kommande brittsommaren ser lovande ut; det finns rum för vänner här.

Nu är morgonkaffet snart slut och killarna stirrar stint på mig. Frukost- och promenaddags, tycker dom. Och det har de väl rätt i.