Som ni kanske förstått vid det här laget har jag som medelålders lärt mig att åka kollektivt till jobbet. Jag har dessutom fått lära mig att ha ett riktigt jobb igen, men det är en annan historia.

En sak som jag funderat över många gånger i kön till bussen är svenskens kömentalitet, i synnerhet till bussar.

Det finns ett antal förutsättningar. Vi vet att kömentalitet ser olika ut i olika länder. Men kömentaliteten verkar vara den absolut snabbaste egenskap som assimileras av nya, invandrande, svenskar. Att stå i busskö verkar både vara den absolut bästa migrationstekniken och den absolut sämsta. På plussidan är att vederbörande mycket snabbt migreras i svenska kollektiva mönster, på minussidan att den svenska dynamiken i en busskö är allt annat än migrerad; knäpptyst, blicken fixt fokuserad i tidningen eller telefonen.

På de allra flesta busshållplatser jag stått vid det senaste året faller de blivande passagerarna in i ett kömönster. Kömönstret är inte lika tydligt som t.ex. vid kassan i mataffären, där man riskerar liv och lem (om man inte tillhör vissa grupper som, ibland genom yttre egenskaper och beteenden, kan ta för sig) skulle tränga sig i kön.

Vid busshållplatsen råder en tyst först-till-hållplatsen-först-ombord-överenskommelse. Allteftersom passagerare anländer bildas en löst sammansatt kö (med plats för någon att råka förirra sig in mitt i om rätt förutsättningar uppstår) från den förmodade platsen för den kommande bussens framdörr.

I sådan kö uppstår glapp, det kan finnas yttre omständigheter som tillåter insmitning före, t.ex. vindskydd, eller att man kommer springade när bussen redan står på plats. Att man i det senare fallet enkelt kunde promenera runt kön och ställa sig sist tycks inte ha någon inverkan; står bussen redan på plats är man tillåten att – förvisso försynt och hänsynsfullt – smita in i en redan bildad kö.

På morgonen består skaran passagerare av väl drillade och tidtabellkunniga personer, varför undantag från de oskrivna, tysta köreglerna är få. Gruppen är en väloljad maskin vars kugghjul passar i varandras med millimeterprecision.

Undantagstillstånd i busskön

Men icke desto mindre uppstår då och då undantagstillstånd i busskön. Det finns många anledningar, t.ex.

• fel buss kommer först och förhindrar den tilltänkta bussen att stanna med framdörren på rätt ställe, nämligen där ’kön’ börjar.
• bussen släpper in via bakdörrarna.

Den första situationen där fel buss kommer först kan totalt stjälpa hela den minutiöst upprättade kön. Plötsligt verkar förutsättningarna för ordnat ombordstigande ha försvunnit, och under pressen av att bussen kanske lämnar hållplatsen utan passagerare som inte klarat omställningen, gör att hela gruppens dynamik fallerar. En alla äter alla situation uppstår, och varje passagerare är plötsligt ensam i en post-ordnad-kö-situation. Må bäste passagerare vinna.

I sådana lägen sker ofta en hastig förtätning av kön, då kösvansen inte hinner reagera och flytta sig för den anstormande könosen.

Situationen då bussföraren på eget bevåg och utan assistans från en s.k. trafikvärd öppnar bakdörrarna är lyckligtvis sällan förekommande. Men det händer, och följderna är ofta värre än vid situationen att bussen stannar vid fel plats.

En buss som stannar på fel plats kan ändå förutses, liksom att en trafikvärd placerar sig vid bussens tänkta bakdörr i god tid innan bussen anländer. Sådant skapar en – om än hetsig – så vilt kontrollerad köomställning.

En bakdörr som plötsligt öppnas då bussen står på plats, som en blixt från klar himmel, helt utan varning kan vara förenat med risk för personskada.

Vid sådana tillfällen uppstår total panik, både i kön utanför och i huggsexan om platser – som tveklöst uppstår – när massorna fyller bussen från två håll. Det är inte längre säkert att man i köns hack-ordning kan tillgodogöra sig en av de tillgängliga platserna ombord.

Sätt dig inte att vänta i vindskyddet

Ibland är man tidig, så istället för att stå (vilket är det vedertagna sättet att för omgivningen markera sin intention att delta i busskön under bildande) kan man ibland lockas av att sätta sig på bänken i vindskyddet.

Gör inte det. Detta kan inte understrykas nog. Emedan det kan finnas plats i köreglerna för rökare som tar några steg bort från kön för att röka (så de inte dör av rökbehov inlåsta på en buss de kommande 20 minuterna) att, vid avslutad last, återkomma in i sin plats i kön finns alls ingen tolerans för passagerare sittande på bänken att göra anspråk på sin plats i kön; helt oaktat när passageraren i fråga ankom busshållplatsen.

Har man väl satt sig på bänken, finns endast en plats i den kö som byggs upp inför bussens ankomst; sist.

Svensk busskömentalitet kan verka avskalad, enkel och oskyldig för den världsvane kollektivtrafikkonsumenten, men låt inte skenet bedra. En svensk busskö innehåller många faror och fallgropar, och den oaktsamme faller lätt däri.

Det är därför med stor övertygelse jag alltid rekommenderar den oerfarne bussköaren att med försiktighet närma sig busskön, överblicka situationen och nogsamt söka efter de små indikatorer i gruppen för den dynamik som gäller för just denna kö.

Att med den erfarne bussköarens slentrian och nonchalans närma sig vilken busskö som helst kräver kunskap och erfarenhet som tar lång tid att skaffa sig.