Jag börjar bli gammal. Så där så man dricker kaffe efter 19.00 på kvällen eftersom man ändå vaknar tre timmar innan klockan ringer på morgonen trots att man gick och la sig innan man drack det där 19-kaffet. Gammal, så där så att en del av ens spontana rörelser känns och ser ut som om lederna hårdnat i klass med sikaladdad betong. Gammal, så där så man somnar i bussen på vägen hem trots att man inte vill. Gammal, så där så att man inte tar av sig hatten eller mössan när man sätter sig bakom ratten. Gammal, så där så man prövar ut hörapparater, men självklart bara för att mildra sin tinnitus, absolut inte för att man inte längre hör syrsorna.

Så ja, jag prövar för första gången hörapparater (om ni inte redan gissat det av ingressen), och slås av förundran över att hörapparater faktiskt inte primärt är utformade för att förstärka omgivande ljud, tex när andra talar utan för att förstärka din egen röst. Och dina egna kroppsljud. Vet du tex att det låter alldeles förfärligt när man tuggar sallad? Det vet jag nu.

Jag inbillar mig att man kan likna upplevelsen att pröva hörapparater med någon som varit utan högerarm i 25 år och som plötsligt, genom ett medicinskt under eller framsteg, vaknar upp med en helt ny, fungerande och välartad arm. Vilken katastrof! Somliga tror naturligtvis att det skulle vara helt fantastiskt, men det tror inte jag. I alla fall inte de första dagarna. Plötsligt har man en köttklump hängande och dängande på sin högra sida som är i vägen när man ska ta på sig sin jacka med igensydd arm, växla sin specialanpassade bil och som gör djävligt ont när man springer rakt in i karmen på alla plötsligt alldeles för smala dörröppningar.

När man äter sallad, visar det sig, knastrar det. Något alldeles förfärligt. När man knappar på ett tangentbord, oväsen, och var f-n kommer det där tickandet i bilen från när jag svänger och satan vad skraj man blir av stenskott!

Moderna hörapparater har massor med funktioner; de kan kopplas till din telefon så du kan lyssna på ljudböcker och musik, svara i telefonen, lägga på ett brus som dämpar din tinnitus (alltså den enda anledningen till att jag prövar dem) och en massa andra saker. Men mest förstärker de alltså alla de ljud man i flera år sluppit vara medveten om att man har. Men jag ljuger faktiskt när jag säger att de inte förstärker omgivande tal och ljud. Det gör de. T.ex. förstärker det regn mot vindrutan i bilen. Och när hundarna ylar i kör (något som är rent fasansfullt smärtsamt även utan förstärkning). Och diskmaskinens tickande och knirkande, fotsteg i gruset, tangentklickningar (nämnde jag det) och kollegornas muttrande vid sina datorer.

Nu återstår väl bara att se om jag kan höra de förbannade syrsorna igen…