Man kan se en film och man kan se inte en film. Eller så kan man inte -se en film.

Låt mig förklara.

Man kan se en film, d.v.s. man tillgodogör sig den i sin helhet, helt oavsett hur bra eller dålig den är.

Eller så kan man ’inte se en film’, vilket är att man helt enkelt inte har sett den.

Eller så kan man se en film ’inte’, vilket innebär att filmen rullar, men man ser den inte.

Ett utmärkt exempel på det är Steven Seagals filmer som jag gärna ’inte-ser’. Det finns faktiskt bara en Steven Seagal-film om jag inte ’inte-sett’ och det är Under Siege, och det var mest för Erika Eleniaks brösts skull. Till hennes fördel kan jag säga att jag sett den filmen tre gånger.

Alla andra Steven Segeal-filmer har jag ’inte-sett’. Jag vet faktiskt inte hur många det är, men jag sätter ofta igång Steven Seagal-filmer (det finns en hel del, men egentligen bara en enda, jag tror de använt samma manus för alla och lagts ansvaret för variation på skriptan) och gör nånting helt annat. Lite som RIX på radion faktiskt.

Så kontentan är, se en film, se inte en film eller inte-se en film. Det är ditt val.