Titeln ett biläventyr må vittna om, eller i alla fall antyda, någon typ av road movie, en berättelse om vad som händer färgstarka människor på färd mellan här och där, eller då och sen eller vilken annan berättelse på flykt du vill.

Men den här titeln skall tolkas bokstavligen. Jag har nämligen blivit med svarta fingrar (eller oljiga kanske). Alltså, jag försöker hitta en liknelse lik gröna fingrar hos den biologiskt händige.

Jag har, kort sagt, blivit mekaniker. Bilmekaniker.

Två meck har jag hunnit med det senaste året, båda på Reffen (en av våra Saabar). Det första mecket handlade om att byta drivrem, det andra om att byta styrenhet för ABS enheten.

Meck nr 1 – Drivrem

På väg hem från nånting eller annat kom jag körandes på E18 ut mot Kapellskär. Vi tar av en mil innan själva Kapellskär och snirklar oss ner på grusvägar för att nå ranchen. Men den här dagen sa det skroink i motorn några hundra meter innan avfarten följt av ett vänligt, men väl utmätt (i ödespoäng) plong någonstans från instrumentbrädan. Samtidigt tändes lampan som vittnar om att batteriet inte längre laddas.

Egentligen handlar det om att generatorn inte längre drivs eller har gått sönder och inte längre genererar någon ström eller tusen andra saker som kan gå fel. Otroligt nog förstod jag omedelbart att skroinket var drivremmen som gått av och plonget reaktionen på detta faktum – generatorn gjorde inte längre sitt jobb.

Anledningen till att jag omedelbart kom till den slutsatsen var att jag några år tidigare (ehum ganska precis 30 år tidigare) råkat ut för exakt samma skroink och plong i en gammal passat (nåja, den var inte så gammal vid det tillfället) när jag färdades tiotalet mil söder om min nuvarande position; E4 strax öster om Västertorp på väg norrut.

När en drivrem går sönder händer ett antal saker. Hur många beror lite på vilken bil, men eftersom denna historia handlar om en Saab 9-5 av 99 års modell, slutade följande funktioner att fungera:

• generatorn slutade generera ström, vilket gjorde att laddningslampan med tillhörande plong tändes
• vattenpumpen som pumpar runt kylvattnet och därmed kyler motorn slutade pumpa, med följden att motorns temperatur steg
• pumpen till servostyrningen slutade fungera
• kompressorn till ACn slutade fungera (vilket på Reffen inte har någon som helst konsekvens, eftersom ACn inte har funkat på fem år eller så)

Två saker oroade mig; kommer jag komma hem innan 1) batteriet laddats ur eftersom endast batteriet nu ger ström till allt i bilen som kräver ström – strålkastare, tändning, stolsvärme och framför allt stereon som dunkar på högsta volym, och 2) motorn kokar eftersom kylvattnet nu inte flödar genom motorns innandöme.

Ansvarsfull och förståndig som jag är, drog jag genast upp värmen till max för att på så sätt få ur all värme ur det stillastående kylvattnet och slog av strålkastarna för att spara på batteriet (stereon lät jag dock dunka vidare på högsta volym; måtta med allt).

Nåväl, jag lyckas svänga av E18 och ta mig fram till ranchen innan bilen dog. Nå, det gjorde den nu inte, utan den puttrade på som en ölstinn duva tills jag vred av tändningen.

Snabbspola någon vecka tills jag fått tummen ur och beställt en ny drivrem – eller multi-rem som det egentligen heter. Föreställ dig scenariot där jag, den nyexaminerade bilmekanikern från universitetet You-tube, nalkar mig vad som normalt är dolt för varje bilägare av rang; motorn.

Några manliga ryck och drag fjärmar den gamla, avrivna drivremmen från bilens innandöme. En halvtimme senare sitter, efter några handgrepp med en riktigt stor skruvmejsel och en redig polygrip, den nya drivremmen på plats.

En nöjd nybliven mekaniker slår dammet av händerna innan nyckeln vrids om till läge… ehh… tändningsmotorsnurr eller vad det läget på låset nu heter, och det efterlängtade motorsurret uppstår. Tillsammans med ett katastrofalt skrammel och inte alls en enda varningslampa på kontrollpanelen som slocknar!

Den nyblivne mekanikern tas snabbt ner på jorden, och i panik slås motorn av. Vad f-n hände? Allt hade ju gått så bra.

Nu börjar det riktiga jobbet.

Man burkar säga att man får vad man betalar för, men det spelar ingen roll vad du betalar en nybliven, helt oerfaren mekaniker, du får – nå – inte speciellt mycket effektivitet i alla fall.

Hade jag kollat ordentligt, hade jag naturligtvis sett att det hjul (av alla) som drivremmen löper runt och driver, och som i sin tur driver kylsystemets vattenpump helt hade lossnat från sin axel. Faktiskt saknades nu gott och väl 8 mm gods mellan det som är vattenpumpens axel och dess drivhjul; något som i princip är gjutet i ett och samma stycke.

Hade jag kollat upp anledning till den brustna drivremmen, hade jag naturligtvis förstått att vattenpumpens drivhjul slitits loss från pumpens drivaxel, varpå några kvadratcentimeter gods frästs bort (vilket förklarade metallspånet jag hittade i hela motorrummet) från drivhjulet, fått drivremmen att halka av och fastna i någon av motorns alla taggigheter och helt enkelt gå av.

Jag har numer en helt annan respekt för Sveriges alla fordonsmekaniker.

Snabbspola en vecka eller två till. Ny vattenpump inskaffad (Biltema, 537 kr).

Så hur får man i en sådan?

Den som myntade uttrycket genväg är senväg var Saab-ägare! Alla gånger!

Om du tror att du kan demontera den gamla vattenpumpen och montera den nya UTAN att först skruva loss det övre motorfästet efter du höjt hela motorn några centimeter med en domkraft och en 2×4 tums ekplanka (tack Peter för domkraften, och den ovetande grannen för plankan), demonterat lufttillförselslangen och röret till turbon, lossat några rör för wiggle-room på andra sidan av motorn (ref. Youtube, Eric-the-car-guy tror jag han hette), demonterat slangar och hela pumpen till servostyrningen och sen hela fästet till själva vattenpumpen… Ja då har du helt enkelt fel. Jag vet det. Av empiriska anledningar.

Man MÅSTE göra allt det där. Tro inget annat. Bara gör det.

Så, ut med den gamla pumpen, in med den nya. Tillbaks med alla anslutningar, slangar, sladdar, rör, pumpar och (fan va skit det finns i en motor) stäng motorhuven (efter du plockat bort alla verktyg och krafs som lagrats upp på motorblocket under arbetet), in i kupén och vrid om nyckeln.

Vrrrrrrrrr, säger motorn så fint. Vrid på ratten och RAAAAAAAAAAP, säger bilen. Det är servostyrningen som rapar, och man tänker, luft i systemet. (Det är luft i systemet, red. anteckningar (vilken djävla redaktion?)). Det går över.

Det går över, men det gör också servostyrningen. Kolla i behållaren för servostyrningen; tom. Hmm, inte så konstigt, det rann ju ut någon liter när du demonterade servostyrningspumpen. Åk till OK och köp mer och fyll på.

RAAAAAAAP. Raaaaap, raap… Bra. Luften försvinner ur systemet och allt är br… Aj, fan va tung styrningen blev helt plötsligt. Kolla behållaren för oljan till servostyrningen… Tom.

Glo lite i motorrummet; djäklars vad fuktigt. Fan, drog nog inte till just den där slangkopplingen till servostyrningspumpen tillräckligt. Får fixa det… Nämnde jag att för att komma åt servostyrningspumpens anslutningar måste man demontera turbon? Inte? Det måste man…

Snabbspola en vecka… Efter 2-3 påfyllningar med lika många turbodemonteringar verkar faktiskt styrservooljan hålla konstant nivå.

Motorn purrar på, batteriet laddas och temperaturen håller sig på en bra nivå. Livet är bra!

Lagom till jul får instrumentpanelen för sig att simulera en julgran!

Varningslamporna för ABS, TCS, allmänt motorknas, varningslampor och motorlampan tänds till det ödesmättade plonget från instrumentbrädan – nu förmodligen i ett försök av bilen att efterlikna Rudolfs bjällra och skapa julstämning…

Dags för meck nr 2… Snart i en Rickyblogg nära dig!