De senaste åren har jag tänkt mycket på det här med UC, alltså upplysningar om människors ekonomiska status som banker och andra ofta tar för att kunna gå vidare med en låneansökan, ett mobiltelefonabonnemang eller snart sagt precis vad som helst.

Får några år sedan var upplysningen ett beslutsstöd bland andra. Banker och andra aktörer tittade på upplysningen samtidigt som man tittade på andra omständigheter och lyssnade på personen ifråga.

Nu upplever jag att upplysningen är den allt annat överskuggande handlingen i t.ex. ett låneärende. Man tittar inte längre bara på betalningsanmärkningar, och betalningsförmåga (alltså i princip inkomst minus fasta utgifter som t.ex. hyra, lån etc), utan man tittar också på den oerhört arbiträra informationen hur många upplysningar har personen tagit det senaste året.

För ett år sedan behövde vi öka på vårt bolån med ca 300-400 tusen kronor. Det var bland annat vatten och avlopp som skulle in samt en del andra renoveringar. Vi ville samtidigt byta bank.

Därför besökte vi Roslagens Sparbank. Eftersom vi då var egenföretagare ansåg de att vår kalkyl inte fungerade och vi fick avslag. Detta trots att vi i familjen hade en gemensam inkomst (jag hade precis fått ett nytt jobb) på runt 900.000 kr om året.

Vi gick då vidare med en ansökan hos webbtjänsten Mitt Bolån, och senare en ny kontakt med Roslagens Sparbank. Första försöket med Mitt Bolån gav inget resultat, så vi prövade igen några månader senare när mer information om vår nya inkomst och situation fanns tillgänglig.

Svaret vi fick från flera av bankerna som Mitt Bolån samarbetar med var att vi visserligen hade god betalförmåga och kalkylen gick väl ihop, men vi hade för många sökningar på våra upplysningar.

Jag kontrollerade våra upplysningar, och samtliga förfrågningar (fem stycken) var från Mitt Bolån och Roslagens Sparbank. Enligt de banker som tog del av vår låneansökan via Mitt Bolån var vi alltså inte lämpliga att låna ut pengar till, inte på grund av vår inkomst (som som sagt var mycket god) utan för att Mitt Bolån och Roslagens Sparbank tillsammans gjort fem st upplysningsförfrågningar på oss.

I praktiken kan man ju anse att det är två upplysningar som gjorts, inte fem. Men trots att bankerna inte skulle erkänna detta om du frågar, är det enligt min empiriska uppfattning på det viset. Mitt Bolån har bekräftat att bankerna resonerar så.

Slutsatsen är att den information som lagras hos upplysningsinstituten är extremt viktig för individen och kan få långtgående konsekvenser. Nekade bolån, dyrare bolån eftersom man hänvisas till specialistbankerna med betydligt högre ränta, nekade mobilabonnemang etc.

Mot bakgrund av detta anser jag att sådan information om en person skall anses tillhöra personen i fråga och endast få lämnas ut efter personens medgivande.

Följande punkter anser jag skall lagstiftas/införas:

1. Upplysningsinformation om privatpersoner skall endast få ges efter personens uttryckliga godkännande, endera skriftligen eller via exempelvis en webbtjänst där personen signerar förfrågan via bankid.
2. Tjänsteföretag skall kunna ge ett icke bindanden förhandsbesked om den tjänst personen efterfrågar utan att upplysning tas ut. Om en person exempelvis söker ett lån hos en bank skall banken kunna svara på om låneansökan förmodligen skulle beviljas eller avslås utifrån personens egna angivna uppgifter.
3. Antalet förfrågningar om en person skall inte få lagra och ges ut. Detta är en arbiträr information och kan, enligt mig, inte användas i sammanhanget på ett konstruktivt sätt.
4. Alla upplysningsföretag skall vara tvingade att en gång om året via post eller e-brev redovisa varje information om varje privatperson i deras databas. Detta ska kunna göras som t.ex. en webbtjänst för att spara naturresurser, men varje person i databasen skall uttryckligt och utan egen insats upplysas om att sådan information finns registrerad och hur man kan kontrollera den.