Decemberboktips

All gifts bestowed

Det här var en lite på-vinst-eller-förlust-bok jag valde som månadsbok på Audible (Amazons ljudbokssite, som jag faktiskt kan rekommendera om man gillar engelska titlar). Författaren var för mig helt okänd.

Gillar man lite mer välskriven, väl genomtänkt och bra berättad närtids-sci-fi, AI och en spännande historia kan den här boken vara ett bra val.

Amazon skriver:

Codenamed Cronus, the machine is capable of having its own thoughts and ideas – an absolute dream come true, until it wasn’t. When Cronus responds with the word ”No” to a specific task it is assigned, Anagnorisis Technologies brings in Gilles Guattari to investigate.

His combined background in psychiatry, psychology, and AI research makes him their best hope in evaluating Cronus, and determining if the machine is only malfunctioning or if it has become something more. 

Den här boken överraskade mig lite och jag ger den 5 av 7 R.


Humans : A brief history of how we f**cked it all up

Jag gillar ju att läsa om samtida historik (kan man säga så?) och om hur olika författare vinklar och ser på sin nutida omvärld, kanske också med ett historisk perspektiv. Den här boken gör det med en twist: Hur vi alla fuckade upp världen.

I boken berättar Tom Phillips om stora världshändelser som t.ex. hur Columbus upptäckte Amerika, varför kolonialismen var en särdeles dålig idé, varför man kom att välja tokgiftigt bly i bensin istället för harmlös etanol för att förhindra motorknackningar och mycket annat.

Phillips skriver humoristiskt och beskrivande om världshändelser där mänskligheten verkligen fuckade upp: från första människan Lucy fram till tröskeln till framtiden.

Det här är underhållande. Och upplysande. 5 och 7 R.


Artemis

Andy Wier kan man nog med lov säga slog igenom med kioskvältaren The Martian som också blev film i fjol/förfjol. Svärfar gav mig (eller lånade på heltid ut) boken som jag läste helt förutsättningslöst. För mig var det en ny genre, true-physics sci-fi (en genre jag hittade på för en stund sedan). Det handlar om sci-fi men där författaren följer den fysik vi känner idag, i alla fall så mycket som möjligt. Det skänker realism och förtroende (ibland obefogad) för författarens akademiska kunskaper. För mig, som har svårt att förhålla mig till påhittad fysik och förenklade ljusårsförflyttningar i universum via maskhål (även om det har sin plats, läs Star Trek och Star Wars), skapar troheten till fysikaliska naturlagar realistiska thrillers i sci-fi-format.

Artemis är uppföljaren där handlingen flyttas tillbaks hemmåt till månen. Det här är ingen fysiklektion som The Martian var, utan en betydligt enklare och mer lågmäld men ändå fångande och lockande, krim-novell scensatt på månen. Enligt författaren själv handlar detta om kolonisering snarare än utforskning vilket ger ett friare format för de inblandande rollpersonerna. Man kan ana författarens uppgivenhet i männsklighetens marknadsmodell där utforskning görs i männsklighetens intresse, kolonisering i företagandets intresse.

Att Weir väljer att gestalta berättelsen i första person som dessutom är feminin adderar till överaskningen när han reser tillbaks både i tiden från att utforska Mars till att bofästa vår närmsta himlakropp månen, i en person som man måste anta varit en utmaning för författaren att gestalta.

Mycket lätt- och läsvärd. Jag läste den på några dagar och ger den 4 av 7 R.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.