Som vanligt prokrastinerade jag hela inhandlingen av midsommarmaten. Nu var det ju inte jättmycket jag skulle handla, men en del blir det ju. Så torsdagen innan midsommarfredagen kl 11.00 kliver jag in på ICA Flygfyren i Norrtälje.
Det som möter mig är ett totalt kaos. Det var iochförsig väntat att det skulle vara mycket folk, men den totala anstormningen av kunder å ena sida och personal å andra sidan överraskade mig. Tur att jag redan innan stålsatt mig att se detta som ett socialt experiment och tvingat mig själv till tålamod och ett gott humör.
Första anhalten på Flygfyren är grönsaksavdelningen, och det är också den mest belastade, dagen före midsommar. Förmodligen för att färskpotatisen finns där.
När jag väl plockat på mig lite dill, ruckola och vad det nu var lyckades jag armbåga mig fram till potatisen. Där stod folk i dubbla lager, tre på varje bytta och plockade på sig färskpotatis som aldrig förr. Det var verkligen för kung och forsterland, de hade något vilt i blicken. Potatis, potatis, potatis… Den kan ta slut!
Jag fick vänta en stund, men snart hade jag avancerat till lager nummer ett, och jag angrep potatisbyttan tillsammans med två motkombatanter. Jag tog det lugnt, men det var svårt när mina motmänniskor frenetiskt slet till sig potatis, fradga sprutande ur sina munnar och något vilt, hemskt och otäckt i blicken.
Sen kommer ostar, bröd, chark och fisk. Huggsexa. Strandade människor bakom hopar av andra i panik; vi fick i alla fall tag i färskpotatisen, men fan var är sillen!
Så långt in i affären såg jag inte bara panikartade blickar, utan nu började apatin och uppgivenheten visa sig. Unga pojkar och flickor meddragna av sina föräldrar misströstade, gråten var nära i många ögon.
Efter chark och fisk, mejeri och torrvaror. Stämningen lättade, ytorna att röra sig ökade något och man kunde till slut andas ut. Här såg jag också en del lättnad i blickarna, människor som andades ut; den allra bästa egenskapen hos människor, återhämtning, förlåtelse och glömska. Hur snabbt inte människan kan återhämta sig givet rätt omständigheter.
Jag trodde ju att kassan skulle vara det värsta, men det visade sig vara den minsta utmaningen. Alla kassor öppna, erfarna kassörer och kassörskor blippade igenom maten i ultrarapid. Trots fulla kundvagnar innan mig tog det kanske bara en kvart, tjugo minuter.
Jag klarade mig genom midsommarkaoset på ICA Flygfyren i Norrtälje dagen före midsommarafton. Jag klarade mig på grund av en stålsatt attityd, ett glatt humör och uppbringande av ALLT tålamod Gud och mina föräldrar berikat mig med; och det är en ansenlig mängd. Jag hoppas alla andra klarade sig också, även om en del säkert lämnade ICA Flygfyren i torsdags med men för livet.
