Har du läst del ett? Inte? Läs den först!

Berras bilbärgning var på plats. En stor bärgare med mycket kraft. Och en djäkligt tung krok, fick vi erfara redan vid första dyket.

-’Lägg kroken om bakaxeln’, var instruktionen. Mm, tänkte vi, vi måste ju få ut kroken först. Vi fyllde dräkterna med luft så vi såg ut som michelingubbar och slet ut krok och vajer till den ungefärliga platsen för bil nummer ett; en gammal Volvo tror jag det var.

Det gick snabbt att dra upp bil ett och bil två, kanske en timme. Nummer tre var lite svårare, vi hade inte riktigt koll på var den var, så vi gick ner för att leta rätt på den utan krok och vajer. Vi kanske sökte tio-tjugo minuter, och när vi kom upp hade scenen på land totalt förändrats. När vi gick ner stod bara Berras och tittade på oss. Nu var det helt annorlunda.

På land stod kanske femtio personer. En bärgare till hade kommit ner, två brandbilar med tillhörande besättning, åskådare, en eller två blåvita polisbilar med tillhörande uniformerade poliser, en Volvo med två snubbar i som senare visade sig vara civilpoliser och ute på Ulvsundasjön cirkulerade en polisbåt. När vi kom upp på land visade det sig också att Solna Sundbybergs Tidning var på plats med en reporter som gjorde ett reportage om insatsen.

-’Polisen rekryterade dykare och bärgade fem bilar ur Ulvsundasjöns djup’, lydde artikelns rubrik i följande nummer.

Nästa bil upp var en MG eller liknande, ekerfäljar och lite exklusiv. Sen kom en pickup, typ en Ford Transit. Jag tror det var fem bilar vi fick upp den dagen. Och en mysisk, blå väska.

Den mystiska blå väskan

Någon gång under dagen, jag minns inte exakt när, hittade vi en blå Addidasväska på botten vid en bil. Ni vet en sådan där klassisk väska som man hade gymnastikkläderna i när man gick på mellanstadiet. Vi bestämde oss för att ta upp den på vinst och förlust. Vi visste inte vad som fanns i väskan eftersom vi inte kunde få upp den med handskarna på oss. Så vi tog in den till land, den var rätt tung, och ropade på polisen och sa något i stil med att

-’Vi hittade en väska, vet inte vad som är i den. Kanske bara sten eller nått’

En av civilpoliserna kom fram, såg lite skeptisk ut, men tog emot väskan, ställde den på marken och öppnade den samtidigt som den andra civilpolisen kom fram. De drog upp blixtlåset, fick en allvarlig blick i ögonen, stängde väskan och – utan ett ord – la den i backluckan på sin bil, hoppade in och försvann med en rivstart.

Vi fick aldrig reda på vad som fanns i väskan, men så småningom förstod vi att det i alla fall inte var revolvern som Palme mördades med. Även om just den tanken snurrade rätt rejält i skallen några dagar efter vårt bärgninsäventyr.