Jag ha aldrig förstått det där med att sova på saken. Du har en idé eller har fått ett förslag, och du behöver sova på saken. För mig har det påståendet alltid varit helt skruvat, man tänker ju för sjutton inte när man sover. Drömmer kanske, men inte tänker.

Varför skulle beslutet man fattar efter att ha sovit på saken bli bättre än det beslut man tar direkt, vid sittande bord s.a.s. Vad nu sittande bord egentligen är tänkt att betyda.

Nästan alla mina beslut kommer direkt. Det finns tillfällen då jag låtsats sova på saken, men nästan alltid har jag fattat beslutet direkt där och då. Vid det där sittande bordet.

Alla beslut har inte blivit de bästa, en del riktigt usla men de flesta har blivit rätt ok. Några stycken faktiskt riktigt genialiska. Om jag sovit på saken hade nog resultatet blivit ganska lika, eller kanske till och med lite sämre eftersom jag förmodligen tyckt att vissa av de beslut som visat sig bland de bättre förmodligen förkastats som lite för riskfyllda.

Icke desto mindre har jag nu, efter ett halvt liv, börjat förstå vad folk menar med att sova på saken. Det handlar helt enkelt om att, ska vi säga marinera, en idé eller ett förslag. Ta saken i fråga, ös den över ditt vanliga liv några dagar och se vad som händer. Känns idén fortfarande bra, ja då har du sovit på saken och kan gå vidare på något klokt och vuxet sätt.

För övrigt fick jag precis en skitbra idé…