Idag satte jag mig längst fram på bussen, en plats i bussen kanske än mer lämpad för reflektion än längre bak. Genom den stora rutan framför mig strömmar landskapet, det svenska landskapet, så välkänt att dess bekanthet och faktiskt skönhet inte alltid reflekteras i tanken. Trots att jag sitter på bussens mest reflektiva plats.
Men blicken är inte riktad framåt, ut genom rutan mot det svenska, snötäckta lite småskitiga landskapet med tall, gran och björk blandat på båda sidor om vägen. Blicken är riktad nedåt, mot min telefon. För en gångs skull läser jag inte om börsnyheter på DI eller skrollar bland artiklarna på Facebook. I alla fall inte i syfte att se vad vänner och bekanta ätit till frukost eller hittade på hundpromenaden.
Fönstret i min telefon handlar till skillnad mot vad det stora bussfönstret speglar snarare om ett fönster ut mot världen. Jag läser om en dansk, kvinnlig imam, Sherin Khankan, som kämpar för att göra upp med det islamska patriarkatet, att läsa koranen genom kvinnans, feminismens och samtidens glasögon. Jag imponeras av henne, precis som jag ofta imponeras av starka kvinnor som, trots att trollens skitstorm kommer som ett brev på posten, ställer sig upp för orättvisor, förtryck och talar och är vår moderna framtid. Jag delade artikeln.
Så läser jag en text skriven av en poet, en debattartikel på SVT.se. Bob Hansson skriver om att höja sig själv genom att höja andra, till skillnad från att faktiskt sänka sig själv genom att sänka andra.
Jag fastnar för ett speciellt stycke som jag också skriver i kommentaren till min delning.
En debattör som är mer intresserad av att visa upp sin egen smarthet än att faktiskt använda den för att nå fram till den andres, är en debattör som med en förenkling i taget aborterar sin egen möjlighet att föra världen framåt.
De slår mig att Bob Hansson och Sherin Khankan skriver om väldigt skilda saker, men ändå om något som är väldigt lika. Synen på människor, och hur vi beter oss mot varandra och faktiskt mot oss själva.
Självklart går tankarna till trollen som kommer fortsätta kasta sig över kvinnliga debattörer på internet och till trollen inom islam och rasseled som kommer fortsätta kasta sig över en kvinnlig imam som fokuserar på att alla – även inom islam – skall ha samma rättigheter. En självklarhet för moderna människor, men för trollen en absolut orimlighet, något som inte kan accepteras och måste bekämpas till varje pris.
När jag skriver dessa rader passerar jag Danderyd och Djursholm, snart landar jag vid Östra Station och Tekniska högskolan. Jag har en kvart, 20 minuter kvar att fylla och jag funderar på vart den här artikeln ska ta vägen. Jag var laddad när jag började skriva, intrycken från de artiklar jag läste brände av ett fyrverkeri i huvudet, men nu har brisaderna liksom brunnit ut, och jag funderar över varför.
Kanske ska jag låta dig, käre läsare, bilda din egen uppfattning. Jag länkar till artiklarna i slutet av detta inlägg. Eller ska jag komma på någon förnuftig sensmoral? Nä, jag gör som Bob säger, vädjar till dig att använda din intelligens och tankeförmåga att ta mina rader och göra dem bättre. I ditt huvud, i din värld, i dina argument.
Jag får ta risken att du som läser detta råkar vara ett troll som kommer försöka förvanska och förstöra, för chansen att någon förbättrar är värd risken att troll förstör.
