Jag har just läst (eller lyssnat) klart på The Martian av Andy Weir. Underbart bra bok, har lyssnat i bilen och på hundpromenaderna, och det är tur att det är rätt ensamt här ute på landet när man oundvikligen brister ur i YES och hurrarop när Wattney löst det sista i raden katastrofer som borde tatt ihjäl honom direkt…

Nu när badrummet i princip är klart är det dags att börja nästa projekt. Så dagen veks åt att inhandla byggvaror för att inreda snickerboa som gästrum, åtminstone halva till att börja med.

Så det tog en hel dag, men nu är 700-800 kg byggvaror inköpte och uppburna till snickerboa, och snickerboa är hjälpligt utrymd för att kunna bebyggas.

I framtiden kommer där finnas två gästrum/arbetsrum och tillhörande mulltoa.

Det ni ser på bilden ovan är isoleringen som ska upp på väggar och tak…

…tribute!

För en stund sedan såg jag en rätt bra film och blev så där känslosam som man kan bli ibland. En skvätt cognac trots aloe-veradieten kan ha påverkat känslosamheten naturligtvis, men jag kan svära på att idén till en historia… Eller nja, i alla fall ett schyst bloginlägg… var fantastiskt.

Jag har inga som helst dubier eller kval att faktiskt påstå att det kunde ha blivit det absolut bästa blogginlägget i all historia. Alla kategorier.

Men, tyvärr, är idén dold i glömskans mörker. Jag kommer helt enkelt inte ihåg ett ord av den.

Men jag lovar, det var en skitbra bloggidé!

En statusuppdatering om vårt badrum om man nu skulle vara intresserad av det. Klicka på länken nedan.

Filmen om vårt badrum

Jag trodde jag var stark, modig och inte brydde mig speciellt mycket om vad andra tycker om vad jag tycker. Men jag har nog fel. För att uttrycka sina åsikter måste man vara både modig, stark och nog lite knäpp.

Jag ska inte utge mig för att inneha endera av dessa epitet, förutom möjligen det sista. Men jag vill utrycka hur imponerad jag är av alla som under hot om förtryck, fängelse, misshandel och till och med under fara för sitt eget liv fortsätter utrycka sina åsikter.

Bakgrunden till denna raljering är att jag i skrivande stund suttit i två, tre dagar utan att våga lägga ut länken till denna blogg till vänner och bekanta på Facebook…

Idag är det den första september, och snön har lagt sig på tomten. Nej, det har den ju inte, men hösten satte sig ner på aschlet utanför huset, så jag fick dra igång en ordentlig brasa i kaminen.

Det var ju lite trist, tycker jag. Man hade ju hoppats på en redig brittsommar med tanke på hur sommaren började, men man får ta det goda med det onda.

En positiv sak med regn och rusk är att hundarna är ytterst tveksamma till längre promenader. Eller om det är positivt vet jag kanske inte, men man hinner ju lite mer jobb då.

Vad fan gör man när vattnet sinar? Nu menar jag inte i någon by i tredje världen, utan hemma hos oss i Norrtälje! Det kan vara fan så illa, speciellt som man schamponerat in sig i ute duschen och varmvattnet bara lägger av!

Linda! Linda! Var är du, problem här vettu. Nej visst ja, hon är inte hemma…

Hur lång tid tar det för en varmvattenberedare att koka lite nytt varmvatten?